17 januari 2012

Vardag?

På fredag ska jag träffa min mentor för sista terminen på konstskolan för första gången. Jag är ganska säker att jag har valt rätt, inte bara för att jag kom bra överens med henne när hon hade sin undervisningsvecka på första året, men också för att det har varit en av mina planer att lägga upp en webserie. Hon har givit ut flera serieböcker och jag har äntligen kommit fram till en idé för en plot som känns bra att jobba med - jag känner att jag kan börja nu och jag tror att hon kan hjälpa mig mycket med det. Även att prata med henne om de andra sakerna jag håller på med just nu är troligtvis givande.

I helgen hälsade J och D på oss i träsket och det är alltid bra. Många bra samtal, djupergående filosofi och psykologi, intensiv och utbrätt absurdism samt allmänna underligheter om katterna. Tyvärr var D tvungen att fara hem redan söndagen, men då bakade J och jag på dagen och rollspelade freeform i en magisk-postapokalyps med en icke-jobbande Lila på kvällen.
J och jag bakade Saffransbullar på sädeslagsfritt mjöl eftersom jag är sädesslagsstärkelse intolerant (nej, det är inte gluten, vilket leder till roligheter som att baka saker på majs/ris/potatismjöl och sedan tillsätta rent glutenpulver så att det blir mer vetemjölsliknande). Jag bakade även chokladkakor med vita chokladknappar dagen efter, så nu har jag en massa bakade ting som är safe för mig att äta.

Två saker kom i posten idag:
Jag fick mitt nya ID-kort idag... det är absolut fruktansvärt fult. Lyckligtvis kan jag byta ut den mot ett svenskt att visa så fort jag har fått medborgarskap, och då kommer jag förhoppningsvist att få en bättre bild.
Min bilförsäkring har jag hos länsförsäkringar, däremot har jag ingen annan sort försäkring där. På grund av detta skickar de ett brev varje år där det står "Sover du i bilen?" Jag känner mig frestad att skicka ett brev tillbaka "Ja, det är för dyrt med hus eller lägenhet.", det skulle vara roligt - men tyvärr inte sant.

På tal om bilen:



Det här är en vän jag har med mig i bilen. Jag tror att jag kan, utan att överdriva, säga att han har sett mer av världen än de flesta småhäftmassaklumpar. T. ex. när vi gjorde resan till Vaasa. Men även när jag kör min dagliga väg in och ur Stora Staden tittar han fortfarande intresserad ut genom windrutan.

Min hjärna sa just helt ur det blå: "Spraygrädde är inte allting i livet."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar