Vardag?

På fredag ska jag träffa min mentor för sista terminen på konstskolan för första gången. Jag är ganska säker att jag har valt rätt, inte bara för att jag kom bra överens med henne när hon hade sin undervisningsvecka på första året, men också för att det har varit en av mina planer att lägga upp en webserie. Hon har givit ut flera serieböcker och jag har äntligen kommit fram till en idé för en plot som känns bra att jobba med - jag känner att jag kan börja nu och jag tror att hon kan hjälpa mig mycket med det. Även att prata med henne om de andra sakerna jag håller på med just nu är troligtvis givande.

I helgen hälsade J och D på oss i träsket och det är alltid bra. Många bra samtal, djupergående filosofi och psykologi, intensiv och utbrätt absurdism samt allmänna underligheter om katterna. Tyvärr var D tvungen att fara hem redan söndagen, men då bakade J och jag på dagen och rollspelade freeform i en magisk-postapokalyps med en icke-jobbande Lila på kvällen.
J och jag bakade Saffransbullar på sädeslagsfritt mjöl eftersom jag är sädesslagsstärkelse intolerant (nej, det är inte gluten, vilket leder till roligheter som att baka saker på majs/ris/potatismjöl och sedan tillsätta rent glutenpulver så att det blir mer vetemjölsliknande). Jag bakade även chokladkakor med vita chokladknappar dagen efter, så nu har jag en massa bakade ting som är safe för mig att äta.

Två saker kom i posten idag:
Jag fick mitt nya ID-kort idag... det är absolut fruktansvärt fult. Lyckligtvis kan jag byta ut den mot ett svenskt att visa så fort jag har fått medborgarskap, och då kommer jag förhoppningsvist att få en bättre bild.
Min bilförsäkring har jag hos länsförsäkringar, däremot har jag ingen annan sort försäkring där. På grund av detta skickar de ett brev varje år där det står "Sover du i bilen?" Jag känner mig frestad att skicka ett brev tillbaka "Ja, det är för dyrt med hus eller lägenhet.", det skulle vara roligt - men tyvärr inte sant.

På tal om bilen:

Det här är en vän jag har med mig i bilen. Jag tror att jag kan, utan att överdriva, säga att han har sett mer av världen än de flesta småhäftmassaklumpar. T. ex. när vi gjorde resan till Vaasa. Men även när jag kör min dagliga väg in och ur Stora Staden tittar han fortfarande intresserad ut genom windrutan.

Min hjärna sa just helt ur det blå: "Spraygrädde är inte allting i livet."

Trångbott.

Det här slutar aldrig att vara roligt:

Nya verk och diverse tankar

Kom hem igår från en helt underbar nyårsfest som ledde till många intressanta samtal.

En av dem handlade om relationer och deras olika varianter. Om man nu vill vara partners, vänner, kompisar fiender och hur mycket sexuella komponenter kan ingå i alla dessa.
Jag har svårt för både för att kunna förstå den mystiska känslan "romantisk kärlek", som ska vara så definierat skild från det som är en väldigt intensiv vänskap. Jag förstår inte hur någon kan yttra meningen "jag älskar dig, men jag tycker inte om dig längre", (vilket jag har hört sägas). Om det verkligen finns en sådan skild kärlek har jag aldrig känt den.
Också att den kärleken som inte är "vänkärlek" ska vara autokopplat till sexuell attraktion - Jag har haft det som man kan kalla "romantiska relationer" med en eller några personer simultant, väldigt nära vänner och kompisar, och skulle säga att de ligger på en skala av hur mycket av kärlekskänslan jag har för dem. Men jag har varit sexuellt attraherad av några ur alla dessa kategorier oavsett hur mycket kärlekskänsla som var inblandad. Jag har en väldigt hög grad av kärlek och sexuell attraktion till min fru, men har också tyckt lika mycket om personer jag inte var det minsta lilla intresserad av på sexuellt sätt. Och ibland en hög grad av sexuell attraktion till vänner som inte står mig lika nära eller någon jag knappt känner.
När jag berättar om att jag ser kärlekskänslan som något helt skilt från sexuell attraktion får jag ofta svaret "det är för att du är man, män är så", vilket nuddar (eller crashar in i) ännu ett tema som jag irriterar mig ganska mycket på - men könsroller kan jag skriva om en annan gång. Jag tror nämligen inte att det har något att göra med det, mitt egna "bevismaterial" ur samtal med folk säger redan att det verkar vara något som individer har eller inte har oavsett kön, ålder eller vad-det-nu-annars-kan-vara, men även mindre subjektiv information finns ju som stödjer det.
När jag säger rakt ut att jag egentligen bara kan avgöra känslan "stark vänskap" istället för "den alldeles egna känslan kärlek", även för personen jag är gift med, har jag i värsta fall fått höra att jag måste ha någon sorts social skada, men också ofta att andra är likadana.

Ibland känns det som jag är någon sorts freak för att min bisexualitet eller min polyness har inte varit något jag behövde "komma ut ur garderoben" med, har ställt till med problem eller kännts som något jag skulle skämmas för. Jag hade inte ens tanken "Är jag konstig?" för det där när jag växte upp. Däremot har jag tänkt att jag var konstig om en massa andra saker om mig själv under min uppväxt.



Och nu lite fler saker jag har nyss producerat:

Ekorrkranium:

Smycket är gjort av en ekorrskalle som en vän från kanada skickade till mig med posten. Jag tycker ekorrar har en helt fantastisk form på kraniet. Det är lite overkligt, som något någon har kommit på och inte något som har funnits i en ekorre.

Djuret:

Det här är alltså bronsskulpturen jag har gjutit förra terminen på skolan. Det här är helt klart det mest professionella och bästa sättet att fota en bronsskulptur på: På en melon.
Den vanligaste frågan har varit: "Vad är det för djur då?" Jag svarade att det helt uppenbart var en noshörning, varpå en klasskamrat svarade: "Ja... det har en nos i ena hörnet." Och det är en alldeles utmärkt förklaring.

"Heat"

Det nyaste kopperplåtsgrafiken jag gjorde. Trots att jag tycker mycket om resultaten av etsningarna och speciellt akvatinten jag har gjort tidigare tycker jag fortfarande bäst om att jobba med torrnål.



Jag har inga speciella planer vad jag ska göra bättre 2012 än 2011. Förra året har varit icke-bra på många sätt, men jag ska hålla mig till den där idén om att året blir precis så som man har tyckt saker är vid tolvslaget. Och de har varit så bra som de kan vara, så att 2012 helt klart kommer att bli fantastisk.