Och en till...

Kontrast:

Jag blir kastad ur mina rutiner när jag hälsar på någonstans... så det blev det här jag gjorde igår för det mesta:

Idag ska jag ta passbilder, skaffa nytt ID-kort (eftersom det gamla gick ut några månader sedan) och pass (går ut i Februari...).

Färgpennor och deras svårigheter

Problemet med färgpennor är att de ges som ett "lätthanterligt" medium till barn.
Många jag känner yttrar sig ganska elakt om färgpennor och jag är nästan helt säker på varför det är så: Ett barn får en ask fylld med en skala färgpennor och försöker skapa något likt det det har sett - och resultatet blir ganska uselt. Det kan ju i början bero på bristande övning, men många tycker att även i fortsättningen blir det aldrig riktigt som de vill ha det, pga att pigmentet inte hamnar på pappret på ett sätt som ser ut som de vill ha det.
Alla medium har olika uttryck och man kan teckna/måla helt underbara bilder med färgpennor, men det kommer alltid att se ut som om det är gjort med färgpennor. Samt att de faktiskt inte är lätthanterliga alls - man måste absolut veta vad man håller på med. Och det går inte att få en sorts bild som kanske helst skulle ha gjorts med olja/akryl/aquarelle/spritpennor istället.

Att det finns dålig och bra kvalité på alla medium ifrågesätter jag inte, om det knappt finns pigment i färgpennan för att alla utfyllningsämnen var billigare då blir resultatet uselt trots att man hanterar dem bra. Men i allmänhet: "Nåd för färgpennorna."

Resa

Sitter i Js lägenhet och dricker varm ingefärsdricka med kokosmjölk (i brist på annan mjölk, blev väldigt gott dock). Två dagar spenderar vi här innan vi åker vidare.

Både Lila och J sover, dock kan jag höra mummelljud från J bakom mig. Först ska jag och Lila ta syntest och sedan ska vi... se vad annat vi gör - inte riktigt bestämt än.

När jag var tio år gammal så sa ögonläkaren att det var för sent för min långsynthet att växa bort eftersom mina ögonglober hade nått sin slutgiltiga storlek och jag förväntade mig ett liv med glasögon/linser. När jag var fjorton mätte de ögonen igen och mitt synproblem hade försvunnit. Vid nuläget är jag lite fundersam över om mitt syn kanske börjar sämre igen eftersom jag blir äldre - därför syntest.

Synet är inte den enda medicinska konstigheten jag har, underliga saker (för mig, men faktiskt oftast mer för läkarna) har hänt mig många gånger i mitt liv. Jag ska skriva ett längre inlägg om det inom kort.

Tre dagar sedan kände jag mig fortfarande lite halvsjuk och en av våra katter åt del av min frukost när jag skulle göra frukost åt Lila som sått fånge i ett stängt rum med en telefonlur på grund av att hon jobbade.
När jag skulle hämta mackorna ur ugnen rörde jag vid värmaslingorna med högerhanden och plötsligt luktade det intensivt grillad hud i rummet.
Genom dagen blev jag sjukare och funderade på att inte vara med på arrangemanget vi hade på kvällen.
När jag på kvällen skulle köra in i "stora staden" fick jag slut på bensin i "liten liten by" och var tvungen att springa runt i snön och tigga efter bensin hos folket som bor där.
När jag hade lyckats ta mig in och var på arrangemanget blev jag ännu sjukare och skrattade febrigt åt allt som hände och höll fast vid bord varje gång jag stod eftersom jag var så yr.

En underbar dag.

Inställningar...

Jag blev uppmärksammad att det inte gick att kommentera om man inte hade användare på den här sidan. Det är lagat nu! Alla torde kunna kommentera nu.

Presenten

Mindre deprimerande:

Det här är en dekoration till min svärfars gitarrem jag gjorde ett tag sedan, i format och färgat skinn, med ett glasöga. Det känns kul att han kommer att ha med den på konsert.

Sjukt.

Har tillbringat dagen med att spraymåla väggar i mitt rumsprojekt på skolan (dock inte ens kunnat täcka halva av den ytan jag ville), ha konstiga feberdrömmar på soffan i övervåningen och rista i en kopparplåt som jag förhoppningsvis kan provtrycka snart. Vaknade ur feberdrömmarna till ett möte som hölls i rummet bredvid, men det kändes inte så särskilt mycket verkligare.

Jag hade inte planerat att bli sjuk. Halva min vänkrets har mykoplasma och jag hade verkligen bestämt mig för att inte få killerbakterierna. Jag vet fortfarande inte om det är det jag har, men det känns otrevligt bekant från hur mina vänner har det. Projektet på skolan har redan blivit fördröjt alldeles för länge nu, jag vill kunna fortsätta - på onsdag finns det mer sprayfärg...

Och imorgon blir det arrangemang på pubben, så det vill jag inte direkt heller vara sjuk för.

"Hej! Jag ringer från radiotjänsten..."

Just när jag skulle ta en tupplur på grund av bristande sömn natten tidigare ringde min mobiltelefon. Den ringer inte ofta - det finns inte så vansinnigt många som har mitt nummer, och jag är dessutom dåligt på att hålla den vid liv. Det vill säga: Mobilen tillbringer mycket tid i något hörn eller i koma för att jag glömde ladda den.

På displayen stod det "Withheld". Det är vanligtvis sjukhuset eller skolan som ringer när det är så. Men nej... det var Radiotjänsten i Kiruna.

Vi har ingen TV, har inte haft en på flera år på grund av att vi inte såg på den. Även när den fortfarande fanns i huset hade vi inga kabelkanaler eller liknande - vi hade två och en halv kanaler: Ettan gick inte riktigt att få in. Efter vi fick en avgiftsfaktura till, efter tre månader där vi inte ens hade tryckt på knappen bestämde vi oss att sälja TVn.

Det var precis det jag förklarade för personen som ringde. Samt att fråga vad som räknades som TV-mottagare när hon frågad efter dessa. Och det var faktiskt ett ganska trevligt samtal, jag fick faktiskt intrycket att hon till och med trodde på vad jag sa. Jag har en vag känsla av att hon uppskattade att jag pratade med henne som en person. Många som har berättat om sina samtal med radiotjänsten för mig verkade betrakta det som något otroligt jobbigt. Nu är jag medveten om att det är olika sorters personer därifrån som ringer, men med största sannolikthet är ingen av de som ringer en radiotjänstrobot.