Många jag har pratat med tror att en undersökning i magnetresonanzkameran tar någon minut eller så. Beroende på vad det är kan det ta något mer som 45 minuter. Både gångerna jag har haft en sådan undersökning har jag somnat. Att det är högljutt verkar inte göra någonting emot det, dock börjar ljuden låter som ord i mina öron efter ett tag. Maskinen säger "plonk plonk plonk plonk" och sedan "prata prata prata prata" (som i, det faktiska ordet "prata").
Det jag inte var helt nöjd med var att jag fick en överraskningsspruta. Kallelsen hade kommit några veckor sedan, där stod det ingenting om en spruta. Jag är inte direkt rädd för nålar, så det var ingen katastrof. Men när jag låg där och skulle köras in i maskinen sa sköterskan bokstavligen några sekunder innan hon stack mig i låret: "Åh, du kommer att få en spruta också förresten." - och upplyste mig medan vätskan trycktes in att det var för att jag skulle avslappna helt.
Jag förstår inte helt syftet med en sådan överraskning - om det är så för att folk som är rädda för sprutor ska låta bli att undvika undersökningen? Om någon är riktigt panisk så finns det gott om utrymme för att sprattla och slå från ögonblicket de har stuckit till de har fått in medlet. Några skulle antagligen sprattla och slå helt utan sprutfobi, för att de inte uppskattade överraskningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar